Bittersweet loving
They call it bittersweet loving,
Bittersweet living.
Of waking up each day in heaven
Waking up each day in hell,
Well life's a game,
And I'm just playing my cards
With everything at stake,
So for me it's just the way it should be.
Jag skulle vara en dålig bloggare ifall jag inte ens nämnde mitt absolut favoritband! En up-and-coming grupp, som slog igenom januari -12 med sin cover av Gotyes Somebody that I used to know, där de fem pers spelar på en gitarr. Och jovisst, det är awesome, och de är grymt bra... Men de där människorna har mycket mer att ge. Många utav deras cover är långt bättre än originalet, och ju fler och fler egna låtar de släpper desto bättre blir låtarna. Men de har inte alls nått sin top notch, de kommer högre - det är jag helt säker på! Så check out det härliga, chilla och grymma gänget bakom Walk Off The Earth! (P.S. Den sista är den bästa!)
Ja, vad tycker ni? Och vad för sorts musik skulle Du säga att detta är?
Have an awesome Mondayy...
Pop that makes you cry?
Don't cry sweet child,
Dry your tears little boy,
Forget your sorrows
Let's live like there's no tomorrow!
They're eternally telling us to shut up
To not cry
To not die
But I, I want to feel,
Want to live,
Want to live through it all...
And no, I won't dry away my tears, not for one single day.
So let us live like we're loving
And let us die like we've lived our life the very best we could
IS THERE POP THAT MAKES YOU CRY?
Jag är personligen inte ett fan av pop-musik, inte egentligen. Radio-musiken som spelas är ingenting jag diggar, när en låt är för mycket av upprepning och ytlighet och beat, då faller hela musiken för mig. Ingenting emot musik som är mainstream som koncept, bara emot mycket utav det. För dålig smak där ute? Jag vet inte, men jag vet i alla fall att det finns en låt som, med video, faktiskt fick mig att börja gråta. Ni kommer aldrig tro det...men det var en låt av Taylor Swift. Så ge den en lika fet chans som den där riktigt feta checken ni velat få i present av en hemlig beundrare med miljoner i fickan:
Have a good Sunday night loverbirds!
Will you find me
If I'm trying hard to hide
Could you figure out a way to see me
If I say I'm not gonna be around?
Hur kunde jag missa The Fanclubs 2011-singel som ger precis samma tema som togs innan... Ja, njut, njut njut av den här indien!
All the sunshine's in your eyes
I'm sorry but it's empty in the valley of my heart
There's nothing I can do, I need a whole new start
Forgive me if I'm being far to blunt
But I loved you
Wrample from The Cave of Mumford & Sons, I just learned the song thanks to the best guitar tutorial I've ever seen:
Right, welcome back, before a new heart attack........ Vad skulle du säga om att ligga på ett tak på natten och kolla upp mot stjärnorna. Om att vid solnedgången sitta över din vind och se solens första strålar. Och om att sitta på bänken i parken dag in och dag ut och skriva alldeles för långradiga kärleksballader som är så djupa och känslosamma att de i stället blir ytliga. Ja, vad säger du om det?
Det jag säger är att den känslan är helt otrolig. Och ja, det beror utan tvekan på våran livsstil, på hur långt bort det ofta är från vardagen, och på att vissa utav oss lever i den där andra verkligheten, genom att göra de där romantiska drömmarna till verklighet. Men nog med prat, det här är en muzik eller hur? Ja, jag har så klart en mening med detta: för det finns musik som symboliserar det... So hold tight, lie down, close your eyes and listen sweetheart
Let us collapse
Let's clash
In a huge macaroon
Let our hearts clash
And let all our feelings get crushed
Just to become something new....
The kings and queens of punk!!
Glöm det the clash som finns idag. Öppna din spotify, knappa in det största punkrockbandet genom tiderna, stäng ögonen och njut av deras sound, för det här är inte noise någonstans, det här är det bästa du någonsin hört. Bland det bästa, åtminstone.
Det här är deras bästa album, börja med det.
Men därefter fortsätter du vidare, för de här fyra människorna har lagt ner sina själar, hela sitt liv för din njutning. För att det är just dem som kan få dig att njuta så. Jag tänker inte försöka mig på att förklara deras ljud för dig, för det går aldrig. De är alldeles för bra.
Jag önskar youtube skulle ta bort alla restriktioner...Det är över, inse, människor tar musik där dem vill ha den. Så ge i alla fall BRA musik varsomhelst åt folket!!
Have an awesome week darlings, 'cuz so will I!
A lyric-God
Just someone to write the texts
Someone to tell me the words
That's what I wish for Christmas...
A script to be in front of my eyes,
Telling me the best way to say good-bye;
Har ni hört ett av 90-talets största band? Neutral Milk Hotel? Och har ni hört deras andra album, från 1998? Den skivan jag nu berättar om är In The Aeroplane Over The Sea. & den låt som jag ska introducera heter Communist Daughter. Ring a bell?
She must still exist, inte en chans att ingen står över sjögräset, inte en chans att kommunistens dotter inte finns kvar hos oss. Ja, se henne. För med hela sin skapelse och bara själva benämningen säger hon mycket. Kommunistens dotter. Inte kommunist, men skapt som kommunist. Olycklig? Och varför står hon vid den här underbart vackra stranden, varför önskar hon något, varför finns det så mycket i bakgrunden som är "twisted". & är den här låten emot kommunism? Lyssna på texten, lyssna på låten.
Jag skulle säga att det är Romeo och Julia-tema, på grund av just musiken. För det är hon, den onåbara men onåbar av någon annans vilja, hon är dotter. Och hon står på samma plats, ja visst måste hon vara kvar säger han, hon väntar, hon gör något genom att just inte göra någonting. Passivitet är också en handling. Han jämför henne med bergen runtom, han nämner bilarna och broarna, men även kokosen... Så ett paradis, men ett förstört paradis. Och en bunden människa vars historia redan utspelat sig och som gjort sitt, nu önskar hon bara, nu väntar hon på det som aldrig kommer komma - för varför annars skulle hon stå liksom bergen?
In a world of my own snow
There might be someone to hold me tight
But then I realise it was all for himself
And the love she once gave me
It was all for herself as well,
What a deal huh?
Either you win or you lose
No place for love
No place for touch
Still... let it only be you and me tonight
Because I, I love when our fingers touch.
Det finns tusentals olika låtar som jag hade velat tipsa om, och till så mycket större publik. Men ni vet själva, tiden är knapp! Så nu blir jag tvungen att välja, det bästa, det mest intressanta, det mest spännande bara. Det är inte meningen att allting ska vara brilljant musik. Det är meningen att det ska ge oss en ny uppfattning. & jag ser att det finns de som har läst bloggen, så kommentera! Skriv vad ni tycker, kritisera - både musiken och min text, bara... säg vad ni tycker! För varje gång ni läser något så ge mig någon form av respons, även om det så är ett enkelt OK! Okej? Är ni med?
Då kör vi!
Det här är... ja, pop, inte sant? 90-talets och kanske ännu aktuella, med sitt sista album 2001 är Garageland ett unikt band minst sagt. Det är pop, men vad jag hör är punk-melodierna i refrängen, sometimes they get a little out of line. Men det finns något som är svårt att sätta fingret på, det är själva sättet på vilket dem blandar melodierna som visar på hur professionellt bra musiker dem faktiskt är! Lyssna på gitarrens melodystring, galant ihopsatt, inte sant? Okej, och nu lyssnar vi på detta:
Intressant är förresten att på spotify är det ett mycket cleanare ljud, hans röst är strävare och inte alls lika pop-pojkbandig. Det är mer sorg, mer känsla i rösten. Det är indietoner som kommer fram! I den här sista låten, tagen från debutalbumet Last Exit To Garageland, finns undertoner av indie, det här är indie skulle jag säga!
Enligt min bedömning så är det här indie, pop, punk; de räknas mest som ett indie pop band, men då allting egentligen började som en hobby och inte alls ett gäng I wanna be famous-killar så har de under lång tid gått helt opåverkade av omgivningens önskningar och trender, och därmed skapat ett ljud rent från oönskade influenser.
Take care sweethearts!
